Småord

Småord kan vara ord som egentligen inte behövs. Det är viktigt att inte “småorden” blir för många och särskilt inte upprepas alltför många gånger. Ett vanligt fel både hos mig och hos andra som skriver. Jag kämpar hela tiden med mina småord.

 


Faser

Det finns igenkännbara faser hos berättelsers strukturer. En klassisk modell kan se ut på följande vis:

  1. Exposition (huvudpersonerna presenteras och ett anslag lägger grunden för historien som ska berättas).
  2. Stegring (en konflikt uppstår och berättelsen ges en tydligare riktning).
  3. Upptrappning (händelser avlöser varandra snabbare och gäller det deckargenren trappas spänningen upp).
  4. Klimax (berättelsen kulminerar i en ”final” där den får sin slutgiltiga upplösning. Alla öppna trådar bör vid det här laget knutits ihop – ibland förekommer öppna slut där berättaren väljer att inte redogöra för allt).
  5. Avrundning (en del romaner slutar direkt efter klimax, men det är vanligt att berättelsen saktar in och läsaren får reda på de omedelbara och/eller långsiktiga konsekvenserna av dramats upplösning).

 


Påbörja en bok

Det finns mängder av sätt att inleda en roman. Bästa tipset här är förmodligen att studera ett antal böcker och deras inledningskapitel. 

Generellt bör en roman inte vara för trögstartad. Inledningen är något av ett kritiskt skede eftersom läsaren eventuellt inte bestämt sig än om denne tänker läsa vidare eller ej. En del löser detta genom att metoden som kallas “in media res” och innebär att berättelsen tar vid mitt i handlingen. Det behöver annars inte vara fel att introducera handlingen från början, men det är viktigt att det finns intresseväckande komponenter i texten.

Inledningen och första kapitlet av en bok är något som många författare filar extra länge på. Det är viktigt såväl för att övertyga eventuella förlagsredaktörer vid manusgranskning som läsare att detta är en bok värd att läsa.